Så snart obehandlad aluminium kommer i kontakt med syre startar en oxidationsprocess. Denna process förhindrar dock beläggningen. Därför kräver arbetsstycken av aluminium alltid en förbehandling med en aluminiumaktivator. Denna tar bort oxidskiktet och skapar samtidigt ett zinkskikt på materialytan. På så sätt förhindrar aktivatorn syrekontakt och skyddar mot ny oxidation. För att på ett tillförlitligt sätt förhindra blåsbildning under beläggningen erbjuder vi våra kunder en aluminiumaktivator med låg viskositet.
Dock är zink inte syraresistent. Därför appliceras i nästa steg ett lager av alkalisk/basisk koppar och därefter ett lager surt koppar elektrolyt. På så sätt skapas en stabil grund för eventuella ytterligare skikt.
Beroende på aluminiumlegeringen kan det vara nödvändigt att etsa ytan i det första steget innan zinkskiktet appliceras med aluminiumaktivatorn. Det applicerade zinkskiktet etsas sedan igen och behandlingen med aktivatorn upprepas en andra gång. Detta görs eftersom zinkatskiktet blir relativt grovt och därmed täpper igen porerna bättre. Zinkatmetoden anses dock vara komplicerad.
För att förkroma eller förgylla aluminium skulle följande ordningsföljd krävas:
- Konditioneringsmedel för etsning
- Aluminiumaktivator för att skapa zinkatskiktet
- Alkalisk koppar elektrolyt för att erhålla ett syrabeständigt kopparskikt
- Glanskoppar elektrolyt (surt)
- Nickelelektrolyt (Free-Nickel) som diffusionsbarriär
- Kromelektrolyt eller guldelektrolyt som slutskikt
