Kort sagt: Anoder tillför (nästan bara) metalljoner - glansen kommer från organiska tillsatser. Dessa bildas inte vid anoden och förbrukas eller bryts ned kontinuerligt under drift. Därför behöver badet regelbunden glansförnyare.
Varför anoderna inte räcker
- Anoder löser upp metall (t.ex. Ni²⁺, Cu²⁺) och håller därmed metallhalten konstant. Organiska tillsatser (carrier/suppressor, brightener/accelerator, leveler) tillförs utifrån - inte från anoden.
- Förbrukning vid katoden: Tillsatser adsorberas på ytan; vissa samutfälls eller reduceras/nedbryts elektrokemiskt. Detta beror på strömtäthet och Ah-genomströmning.
- Nedbrytning vid anoden: En del av de organiska komponenterna oxideras där (särskilt i kloridhaltiga bad eller vid hög anodpolarisering).
- Sidoförluster: Drag-out på detaljer/bärare, adsorption i filter/anodpåse, termisk/kemisk nedbrytning samt rening (t.ex. med aktivt kol) tar bort tillsatser från badet.
Glansförnyarens roll
- Innehåller vanligtvis de kortlivade, mycket aktiva komponenterna (ofta “accelerator/brightener”-fraktionen) som förbrukas snabbast.
- Utan påfyllning tappar skiktet glans, nivellering och finkornighet; matta partier, högre spänningar eller råhet kan uppstå.
Slutsats
Anoden ersätter metallen, glansförnyaren ersätter de funktionella organiska tillsatserna - båda behövs för jämna, blanka skikt.
Not om badets livslängd
Teoretiskt kan regenererbara elektrolyter drivas obegränsat via anodupplösning, men andra tillsatser förbrukas. För att kunna fortsätta använda den kostsamma elektrolyten kompletteras dessa tillsatser. Utan särskild rening varar elektrolyten dock inte hur länge som helst - med korrekt tillsyn av tillsatserna kan livslängden ökas mångfalt.
